Luftballonger, studenter och smultron

Vilken fantastisk långhelg det har varit.

Den började bra på onsdagskvällen, då jag och syrran via hemtrakter i Hammarby
åkte in till Södermalm. Jag hade ett snabbärende att utföra. Syrran satt kvar i bilen,
 så jag inte behövde parkera och jag var tillbaka efter några minuter.

För att sedan åka tillbaka till Järfälla igen så åkte vi lite kringelkrokar.
Vi konstaterade båda att mycket förändrats sedan vi var yngre. Många officiella
byggnader hade försvunnit och ersatts av nyare. Vi pratade minnen.
Plötsligt hördes dunkadunka musik längs vägen. I andra färdriktningen kom en
fullpackad lastbil med nybakade studenter som åkte sitt ärevarv runt staden och
firade sista kvällen med gänget.
Jag blir glad å deras vägnar och lite rörd:
"Inga stormar än i våra hjärtan bor. Hoppet är vår vän..." låter studentsångens rader.
Jag önskar alla ungdomar allt gott i framtiden.

Vi åkte Hornsgatan neråt mot Hornstull och såg där ett märkligt hus. Jag mindes att
det byggts en galleria där, så det är väl den som huserar därinne.  Alla dessa gallerior...

När vi åkte på Västerbron såg vi att himlen innehöll 4 luftballonger.
Det ger mig alltid en sån association till frihet när jag ser dom sväva fram!

Jag minns när jag på 1980talet bodde vid Thorildsplan och en kväll i veckan brukade ha
Friskis och Svettisgympa i Rålambshovsparken. Det var härligt att röra sig till musiken
och sen jogga hem för en härlig dusch.

Min far som bodde på Garvar Lundins gränd vid Kungsholmstorg brukade ibland
promenera dit, titta på mig och också sprattla med i de angivna rörelserna.
Det var uppmuntrande.

En sån gympakväll var det uppstigning för en ballong i Rålambshovsparken.
Vi satt och tittade länge hur de förberedde sig med allt inför avfärd. Det är något magiskt
med pustarna som tydligt hörs när gasen ska fyllas i ballongen!
Vi funderade hur långt den skulle flyga. Vi såg den stiga och dra bort emot Tranebergsbron.
Följebilen drog iväg genast efter avfärd.

Jag fick ett infall och föreslog att vi skulle åka efter den. Vi gick hem till mig och tog lilla Ford Fiestan och åkte iväg.
Ballongen var stor och flög högt upp så den var lätt att följa. Den flög fågelvägen och vi följde landsvägarna.
Vi åkte till Bromma och svängde ut mot Lovön, kom förbi Drottningholms slott och
åkte vidare ut till Ekerö. Där var vi ute på okänd mark, men följde något synligt i skyn.
Vi kom längre och längre bort och till slut började det mörkna. När klockan var 22.30
så insåg vi att vi var tvungna att återvända hemåt igen.
Det var ett härligt infall och vi hade det trevligt då vi hade något att prata om.
Dessutom har det blivit en rolig skröna, som jag kommer ihåg på lite varierande sätt i olika
sammanhang så här efteråt!
Men varje gång jag ser en luftballong så tänker jag på den kvällen.

Jo tack, maken är lite bättre nu. Fortfarande trött men har mer intresse av vad som
pågår runt omkring. Jag lämnade tillbaka hans långtidsEKG utrustning till sjukhuset.
Nu är det bara tumEKG kvar som regelbundet tas. Tack till Gud.

Vi har äntligen fått ner alla grönsakerna i marken och täckt med fiberduk över plaströr.
Nationaldagen blev en familjedag, då äldste sonen med familj kom. Även syrran var här
och njöt av solen. Vi arbetade tillsammans i trädgården och åt god mat tillsammans.
Barnbarnen spanade efter röda smultron, men än så länge blommar de bara.

Vad spanar du efter? Luftballonger eller smultron? Eller har du lyft blicken än högre upp?
Hur som helst, du är sedd av himmelens och jordens skapare. Var glad och trygg i det!