Med tumme på första advent.

Arbete tar sin tid i anspråk. Därav uppehållet i skrivandet. Men nu är det lördag och vila och skriva.

I slutet av november hade jag min födelsedag. Och det har blivit en tradition att invänta första snöfallet på den dagen. I år kom första flingorna dagen innan. Snöfallet gör mig lika glad varje år. Jag tog mig en rejäl kvällspromenad ute i snålblåsten och kände snön studsa mot mina kinder. Det var härligt och allt tycktes så mycket vackrare när det inbäddades i det vita.
Jag har haft lite problem med min ena tumme. Vid pepparkakshusbak brände jag mig på smält socker och fick en blåsa. tyckte först att den var lite söt då den hade formen av ett hjärta. Men så brydde jag  mig inte så mycket om den efter att jag kylt ner den i vattenbad.
Men på andra dagen var tummen inflammerad och jag uppsökte läkare. Blåsan hade gått sönder och såret var infekterat. Omläggning med stor fingertuta och så antibiotika att svälja.
Sköterskan som tog hand om mig berättade om de vanliga december-rutinerna varje år:
att först kommer brännskadorna efter pepparkaksbakandet,
sen kommer mag,gallproblemen efter julmaten
och så olyckfallen efter nyårsfirandet.

Efter ytterligare två omläggningar med några dagars mellanrum så har inte såret läkt ännu. Jag kommer hela tiden åt tummen i det jag gör, sårplatsen får sig nya törnar. I dag satte jag på mig ett rejält stort bandage så jag hela tiden blir påmind om att inte försöka använda högertummen.

Men det är hemskt så högerhänt jag är. Bara att hålla tekoppen med vänstern känns konstigt, torka bordet med disktrasan likaså, mm. Det har under livets gång blivit en vana som jag inte ens tänkt på att jag har!

Men lussekattsbak har det blivit ändå. Yusuf har hjälpt mig att rulla deglängderna och så har jag med plasthandskar format till katterna. Det blev riktigt gott.
Till varje första advent vill jag ha lussekatterna klara. Till lucia vill jag ha de hemmabakade pepparkakorna klara. Det är min lilla egna tradition som känns riktigt bra att hålla kvar.
Så nu på sen kvällskvist sitter jag med en saffransbulle och njuter av levande ljus på bordet.

Yusuf har gått med i Facebook, sitter och chattar med syskon, släktingar och vänner både i mellanöstern och i andra städer i Sverige. Det är oerhört roligt att han kan ha direktkontakt med dom.
Jag sitter här med min blogg och det räcker för tillfället.

Idag är fem år sedan min kära mor avled efter sviterna av en lunginflammation. Dock hade hon under många år varit sängliggande. Det var mycket smärtsamt att se henne tyna bort men alla hennes kamp var över. Hon var alltid positiv och klagade inte med ord över sin situation. Jag och min kära syster Christina saknar henne med kära, goda tankar.

I morgon är det 1:a advent. Advent betyder ankomst. Herrens ankomst. Vi firar även starten på det nya kyrkoåret. Så det blir gudstjänstbesök i morgon.

I Bibelns gamla testamente Sakarja 9: 9-10 står det:

"Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. 
Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.
Så skall jag utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till folken.
Och hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar."

Jag hoppas att du får en fridfull helg. Liksom jag även önskar detsamma till hela världen.