Nu skriver vi 2013 som år.
Nyårsafton kom och förväntningarna är alltid höga på vad som ska ske.
Familjen hade planerat teaterbesök i stan. Vi skulle gå och se Shakespeares samlade verk på Boulevardteatern. Du märker säkert att jag skriver hade och skulle, snart förstår du varför.
Eftersom det var nyårsafton och en festkväll så gjorde vi oss alla fyra fina. Det blev kostym och slips för herrarna och fin blus och byxor för mig. Lite lukta gott skvätte vi på oss också. Så satte vi oss i bilen och började färden.
Det hade snöat för att sen övergå i regn och det var mycket isigt på småvägarna i vår förort. Jag tog det lugnt. Sonen som pluggar i Skåne var hemma och skulle vidare med sitt gäng efter teatern. Han hade lagt en present i bakluckan.
På den lite större vägen där bussen åker var det barmark. Det var skönt. Vi hade startat i mycket god tid, så det här skulle bli bra. Strax innan vi kom fram till andra busshållplatsen hörde jag konstiga ljud från vänster bakre del av bilen. Vi stannade vid busshållplatsen och Dan gick ur och kollade. Däcket var alldeles tomt. Vi hade punktering för första gången någonsin!
Jag vände bilen och vi åkte hem. Hur skulle vi nu hinna till teatern? Ska vi beställa taxi? Sönerna ringde men kom inte fram "pga rådande väderlek"... Och hur gör vi med biljetterna som kostade sitt pris?
Jag ringde till teatern, inget svar. Jag mailade och sms:ade.
Vi enades om att vi inte skulle hinna in till stan i tid. Det var en märklig situation. Men kvällen blev trevlig, vi åt här hemma och umgicks. Och vid tolvslaget då Jan Malmsjö läst Tennesseys dikt med "Ring klocka ring i bistra nyårsnatten". "Ring ut det gamla, ring in det nya". så gick vi ut på förstukvisten, skålade i våra fina glas och ropade Gott nytt år till grannar och vi fyrade av våra traditionella tomtebloss.
Vi spekulerade i varför vi inte kom till teatern, kanske skulle vi få veta det senare. Jag funderade över hur vi skulle få ordning på däcket, var och när.
Men "människan spår och Gud rår".
Vi fick nya teaterbiljetter som ersättning och igår avnjöt vi från första raden en helt härligt galen föreställning.
De tre skådespelarna Sten Hellström, Ulf Montan och Roger Westberg lyckades personifiera hur många gestalter som helst på knappt två timmar.
De var pålästa om Shakespeare och vi åskådare fick både fakta och klassiska verk uppförda på olika vis. De mest kända monologerna satt som en smäck.
Mycket skrattande och emot slutet visste vi inte var gränsen mellan pjäsen och teatersalongens publik gick. Vi fick interagera och förutom de förväntade skrattvågorna, så kunde jag bara inte hålla mig för skratt vid ett tillfälle. Det blev lite pinsamt för mig, och säkert för de på scenen. Jag hittade något i luften att säga och halvkved halvallvarligt att jag var lite förkyld!
Men skådespelarna är tydligen mästare på att improvisera, så efter det blev allt bara tokigare och tokigare. Men de tappade inte tråden. Deras minspel och fantastiska mimik var helt outstanding!
Jag kom på mig med att lite avundsjukt tänka att dom har säkert det bästa jobbet som finns.
Har du möjlighet och lider av lite vardagsleda, så gå till lilla intima Boulevardteatern på Götgatan i Stockholm och låt dig förledas i vindlingarna mellan Shakespeares dunkla rum.
Stor teater är inte avhängigt av stora teaterhus. Men av närvaro och lyhördhet och det fanns där!
Du mår bra när du går därifrån!
Det gjorde inget att vi inte hade varit där på nyårsafton, det kändes som en högtid fastän det var en onsdag!
PS Vi bytte till reservdäck och åkte första vardagen till en öppen däckfirma som ordnade med nytt vinterdäck. Nu flyter det nya året fram... med böner om hälsa och fred på jorden, speciellt i Syrien!
DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar