Församlingen, det fria ordet och Nawal el-Saadawi.

Idag hade jag planerat att vara ute i solen... Igår var det över 25 grader varmt och underbar värme.
Men så inatt kom det en rejäl regnskur och svepte ner alla vita blomblad från fruktträden och nu imorse så var det en betydligt svalare vind.

Det är i alla fall lördag och det är härligt.
I förmiddags hade vi ett möte i redaktionen för Järfällanytt, prgrambladet för Jakobsbergskyrkan, vid Kvarnplan i Järfälla. Bidrag ska redigeras, formateras så de passar i mallen. Det kommer ut ett nytt nummer nu i början av juni. När vi sammanställer numret, så blir det tydligt att det är många goda viljor som samarbetar för en gemensam sak. Att Kristus ska bli förhärligad.
Det är mycket som pågår i en församling och många människor som kommer till kyrkan under en vecka. Det är verksamhet i alla byggnadens utrymmen och många människor som både där och utanför ber och bryr sig om andra. Församlingen är Kristi kropp. När en del mår bra så mår hela kroppen bra, har någon del bekymmer så påverkar det alla de andra. Det är en förmån att få vara inberäknad i en sån gemenskap.

-Jag ska se om jag har tid.- Almanackan är full varenda dag. -Jag hinner inte.

Dessa meningar har jag hört flera gånger denna vecka. Det är inte mest småbarnsföräldrar som säger det, utan mer de som närmar sig eller redan har passerat pensionsåldersstrecket. Jag har också massor att göra, men det skriver jag inte andra på näsan.
Det verkar ibland som att det ska klagas på den tunga bördan, för att verka betydelsefull eller ge intryck av att vara intresserad av mycket.
Tiden är kort, jag vet alltför väl att saker kan inträffa akut som gör att livet liksom stannar till.
För egen del vet jag att aktivitet och vila behöver gå hand i hand. Snurrar jag till saker för mycket så säger antingen kroppen eller andra människors akutbehov till. Då är det bara till att stiga av tåget ett tag och betrakta sig själv med nya ögon. Vila är ett grundbehov som inte ska förkastas!

Förra helgen var helt ljuvlig.
Jag och sonen Ziad åkte den 19 maj till Älvkarleby och var med om något spännande. Yusuf hade saker att skriva härhemma, tyvärr. Det var den årliga utdelningen av Stig Dagerman-priset. Stig Dagerman (1923-1954) var författare.
Priset delas ut till den, de eller den organisation som i Stig Dagermans anda verkar för att värna om det fria ordets betydelse och tillgänglighet.

En dag om året.
En dag om året borde alla låtsas, att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.
(23.2.53)
Stig Dagerman

I år gick det till Nawal el-Saadawi, egyptisk läkare, författarinna som kämpar för ett demokratiskt Egypten och kvinnors rätt till sina egna liv.
Det var en underbar försommardag ute på Laxön, en liten ö mitt i Dalälven.
Bebyggelsen var rödmålade trähus och det fanns både vandrarhem och keramikverkstad, fiskecenter och så Stora hallen där vi mest höll till. En vacker träbyggnad med en stor sal där det var högt i tak. Ett stort fiskenät hängde i en generös båge från taket. Det gav en härlig stämning.
Bakgrundsljud över hela bygden var det strida vattenflödet i älven som endast stoppades av de stora dammluckorna i vattenverket.
Jag njöt av naturen. Det var värt bilresan på ca 2 timmar dit.

Sällskapet Stig Dagerman hade samlat en bra skara vid älvkanten som applåderade pristagarinnan när hon emottog diplomet och penningabeviset på 50 000 kr.
Efteråt blev det samtal av en panel om kvinnors situation i såväl Sverige som i arabvärlden. Starka muslimska brödraskapet har haft som förslag att giftasåldern för kvinnor ska sänkas från 16 år till 9 år. Helt horribelt! Synd att de som kommer med förslag inte är kvinnor och får vara med om vad detta skulle kunna innebära. Men så är det oftast. Herrar pratar och kvinnor gör!
Det var intressant att vara med på plats i Älvkarleby. Att se och höra Nawal var en upplevelse i sig. Hon är över 80 år ung! Hon pratar om det hon känner till som sin verklighet.
Jag har ju haft och håller föredrag om Egyptens kvinnor i litteraturen och detta blev en bra input till detta.

Som en symbolhandling för att det fria ordet inte kan tystas utan ska få flöda fritt, öppnades dammluckorna för älven och vattnet fick flödaymnigt och fritt under ca 30 minuter. Det blev mycket påtagligt och rörande när vi stod, både såg och hörde vattenmassorna strömma fritt.
Vi köpte varsin härlig strut med glass och njöt i solens sken innan vi åkte hemåt igen.

Så ofta tänker jag på mig själv: Om jag var lite modigare så skulle jag kanske våga göra saker som har betydelse för fler människor. Idag gör jag lite saker som har betydelse för en del, kanhända är det min nuvarande lott!