Fjäril i april.

Kära läsare,
jag har inte kunnat skriva på några dagar. Ibland händer oförutsedda saker.
På Valborgsmässoafton var jag på arbetet. Det var en solig, skön dag och vi var i naturen och spanade in alla småkryp. Lövsprickningen är i full gång och det gör mig lite sänkt pga pollenallergi.

På eftermiddagen ringde jag hem och kollade läget. Maken svarade något dämpad:

 - Det finns tråkiga nyheter. Wasif är död.

Jag kunde inte fatta det, rös till där jag stod i personalrummet. Jag tänker som om det är idag fastän det var igår:
Wasif Matti Azu är en kär vän som regelbundet kommer till Yusuf för samtal och skrivande av olika slag. Hans besök är alltid efterlängtade. För hans skull har Yusuf, som själv inte dricker kaffe, nu lärt sig mata på kaffebryggaren.
När jag brukar vara hemkommen igen från arbetet, så lockar kaffedoften i huset till att dela en kopp med Wasif.
Vi pratar väder och vind och familj. Wasif lovprisar sin hustru och är stolt över sina barn.
Han är glad när samtalen rör sig runt litteratur, historia och hembygdens by Bartella i Irak.
Då och då går männen ut i trädgården för att Wasif kan röka en cigarrett. Han röker och dricker kaffe, vill inte ha något bröd till. Få är de gånger då vi får dela en måltid med honom.

-"Jag är inte hungrig",

säger han i sin tunna kroppshydda och fortsätter

-" Jag sover inte så många timmar varje natt".

Kanhända att äta lite är en vana från tiden då han var krigsfånge i Iran under Irak-Irankriget. Han hade skickats till fronten för att, som plikten ålade befolkningen, tjäna med "Jaysh al-shabi", folkarmén. Wasif blev tagen som gisslan och bortförd. I 18 år satt han instängd och blev torterad. Wasif som älskade att läsa, lånade böcker ur fängelsebiblioteket. Alla var om religionen Islam och han brukar numera säga att han därav blev expert på Islam. Men tron på den uppståndne frälsaren Jesus blev hans livlina.
Familjen som inte visste vart han tagit vägen, sörjde honom som saknad och död den första perioden.
Genom Röda Korset fick de med tiden kännedom om att han var levande och fången i Iran. Ett litet hopp tändes. Men 18 år är en lång tid som tär på såväl den fängslade som den väntande familjen.
När de två ländernas fångar utväxlades efter krigets slut, så kunde han komma hem. Glädjen visste inga gränser i hembyn.

Men nu när Wasif dött, så vet vi alla att det är oåterkalleligt. Han är nu hos sin Gud. Hans fru och barn sörjer nu för andra gången.  Må Gud ge dom styrka att gå vidare.

Så Yusuf fick budet och också information om att det blir en sittning i Hallonbergen under Valborgsmässokvällen.
Efter jobbet åkte vi till kyrkans lokal och visade vårt deltagande till familjen, släkten och vi tröstade varandra.
På hemvägen såg vi majbrasor brinna på olika håll och påminna om att en vår är i antågande. Jag frös fastän jag hade vinterkappan på mig.

I fredags var det begravning i syriansk-ortodoxa kyrkan i Hallonbergen. Det blev en fin, men mycket känslosam begravningsakt. Det går ej att beskriva hur ledsna folk kan vara, ni kan bara föreställa er.
Därefter var det jordfästning i Spånga kyrkogård och sedan gemensam lunch i restaurang. Det var skönt att samtala, minnas och trösta varandra.

Jag funderar en hel del på liv och död just nu. Vår vän Wasif var i sitt hem, skulle till köket och dricka vatten men sjönk ner på golvet. Livs-anden försvann från honom ganska direkt.
Som vanligt skriver jag av mig. Denna gång blir det en dikt:

"Fjäril i april.

Det var näst sista dagen i april.
Solens sken från en vitspräcklig himmel med blå botten
gjorde att såväl tanken som känslan jag bar på var rusig och svävande.

Jag såg då den vackra fjärilen komma bortifrån skogen.
Den fladdrade fram över gräsmattan och zigzagade mellan narcisserna.
Jag tog mig tid att betrakta den.
Så sköra var vingarna och ändå så beslutsamma deras slag 
att ta den späda kroppen framåt dit den ämnat sig!
En vindpust överraskade och bröt av färdvägen.

Fjärilen sopades uppåt i luften och var med ens utom synhåll.

När Valborgsmässoaftons skara samlade sig runt Majbrasebål, kom ett bud;
-"Din käre vän kan inte komma mer till dig.
Du behöver inte sätta på kaffepannan för honom.
Han blev tagen upp i skyarna så snabbt att vi inte hann vinka adjö".

Vi föds när tiden är inne, vi dör när tiden blivit utmätt.
Det är inte våra beslut som styr livets längd.

Samtalen, om litteratur, kultur och hembygdsland i mellanöstern, 
ja, de samtal, som just hade grävt sig ner till förtrolighet, har nu abrupt tystnat.

En kär vän kan liknas vid en fjäril.
Spröd, skör och stundom mycket stark kämpar den på var dag.
Tanken som den bär med sin lilla kropp, väger ingenting.

Alltså är den fri, med sina färgrika vingar, att flyga högre än våra ögon kan urskilja.
Tanken har inget utseende.
Allt som märks utav den är det bemötande du får.

Betrakta dina fjärilsliknande bekantskaper. Ha gärna kaffepannan redo!

Gläds över dom du ser idag.
Imorgon kan de ha blivit förda uppåt av vinden."

(Tillägnad  posthumt Wasif Matti Azu.)

Jag tar mina allergitabletter, sprayar i näsan och droppar i ögonen.
Så mår jag ganska bra...