söndag 22 juli 2012

Arbeta för det goda, lägg energi på allt positivt!

Jag är glad att du finns till. Du är fantastisk, underbar och i allra högsta grad unik. Glöm aldrig det!

Ett år har passerat sedan massakern i Oslo, på ön Utöya den 22 juli 2011.
Jag minns förra året då jag hörde om katastrofen som skördade 77 förspillda liv. Det var bilder från Oslos sönderbombade regeringskvarter i tv, som påminde om mellanösterns krig. Och att allt detta onda var utfört av en enda ung man var ofattbart. Jag mådde inte bra, kunde inte koncentrera mig på något utan vankade framför tv-bilden. Det kan inte vara sant, tänkte jag.
Fram emot kvällen åkte jag in till stan och den minnesstund som anordnats på Sergels torg. Det kändes bra att vara där med många andra och tillåtas ha jobbiga tankar och lyssna till manifestationer, sånger. Jag kände mig helt tom, när jag var hemma igen och gick till sängs. I nöden prövas vännen.  Detsamma upplevde jag idag då jag såg på tv-utsändningen från Norge. Jag har sett en fin konsert med 50 000 åskådare på Rådhusplatsen i Oslo. Ett helt folk tar sig igenom sorgens olika faser. Tillsammans går det att överleva och ta erfarenheter som redskap för ett nytt sorts liv. Att besegra det onda med det goda- är bra sammanfattning för ett enat Norge.  I gott minne finns underbara ungdomar som hade livsmod, framtidstro och engagemang. Nu kommer andra ta vid där de blev avbrutna.  Vi blev alla skakade i våra lugna liv. Inre frågor som Vad gör jag? Vad vill jag? Vad måste jag göra? talade sitt språk.
Mina goda tankar och böner går till anhöriga till offren!
Och som att det inte vore nog med ondska, så kom igår bud om ett attentat i USA. En ung man tog sig till en biograf och sköt ner många och dödade 12 människor under filmen Batman. Och i sin lägenhet hade han apterat sprängmedel så tre angränsande hyreshus var tvungna att evakueras. Tar aldrig ondskan slut!

Idag jobbade jag med en text. Yusuf och jag började prata, som brukligt är när vi fastnar vid någon formulering, om existentiella spörsmål som liv, död mm. En gång finns vi inte mer här, konstig känsla men ett faktum.
Då började Yusuf recitera på syrianska några rader av Efrem Syriern.
Ungefär så här blir det översatt till svenska:

"Mitt emot den grav som jag skulle bli nedlagd i, satt jag en dag.
Jag betraktade gravplatsen och lät tankarna flyga: jag såg i min tanke de som var begravda. 
Jag såg att utav de vackra kropparna och de fina ungdomarna nu endast var mull..."

Yusuf fortsatte dikten, som är många verser lång, med ett beskrivande avskönhet hos ting och om rikedom och ungdom. Det är som att förflyttas tillbaka i tiden, när jag hör dessa visdomsord som Yusuf är helt fenomenal på att komma ihåg ordagrant.

Jag minns när jag läste en kurs i Syriska i Uppsala universitet hur vi kämpade med texten till Hymnen om Paradiset. Det var en fantastisk upplevelse att se skrivtecknen få mening och liv.

Efrem Syriern var en av de mest kända syrianska kyrkofäderna och tillika en mycket känd poet under 300-talet e.Kr. Han föddes i Nsibin, Mesopotamien och dog  juni år 373 i Edessa, Mesopotamien. Han var lärare och skrev hundratalet dikter. Dock förblev han en munk under sitt liv. Han ville inte bli upphöjd på något sätt.
Hans verk har översatts till grekiska, armeniska, koptiska, arabiska och etiopiska. Hans författade  verk utgörs av tolkningar av Bibeln, predikningar, artiklar samt många dikter inom många teologiska ämnen.

Arbeta för det goda, lägg energi på allt positivt! så långt du kan bestämma. Då kan du "skicka vidare". Det betyder att de som  blir föremål för det goda du gör i sin tur utför något gott för någon annan osv.

Den röda stora rosen i trädgården har nu slagit ut. Det är ett mästerverk som varken du eller jag kan få berömmelse för.  Gud tillhör äran!


 

Inga kommentarer: