Livet kan liknas vid en liguster.

Liguster som ger oss duster!

En ny brevlåda har införskaffats. Närpolisen gör reklam för ordentliga låsbara brevlådor som inte kan vittras hursomhelst. Vad hjälper en bra hemförsäkring om brevlådan är en inbjudan till kreti och pleti.

Plats för brevlådan är bestämd, men där regerar nu den envisa ligustern. I arton år har häcken omgärdat vår tomt, så dess grenar har växt fritt och vilt åt alla håll. Utifrån ser den grön och fin och jämn ut.
Jag började klippa bort några toppskott. Det gick bra. Men snart uppdagades den kaosliknande röran innanför det gröna bladverket. Grenar hade snott sig runt varandra och flätat sig hårt sammanbundna.
Det var inte lätt att veta var jag skulle sätta seckatören.
Jag klippte och klippte och började tänka och fundera och meditera och filosofera.
   Under de arton år som häcken växt sig kompakt, har vi i familjen genomlevt många olika perioder.
Det har varit glädje och skratt. Det har också funnits stråk av sorg, elände och sjukdom. Och så har det varit saker som vi inte kunnat råda över, men som gjort livet svårare. En familj, släkt i annat land som drabbas av krig, nöd och så de existentiella frågorna som dykt upp här och var under årens gång.
Ja livet har flätat oss och snott hit och dit med oss. Tack och lov så står vi kvar.
  
När jag så var klar med klippandet och tänkte att det värsta var över, så fanns det också djupa rötter neråt.
De fick Yusuf, Ziad och jag kämpa rejält med innan de gav vika. En stor rotklump forslades i väg i skottkärran till en rymligare plats.
   Platsen som vi bearbetat var bara en meter lång. Jag slutade filosoferandet vid tanken på alla de meter som återstår...
   Vi gjöt en form i betong och har nu förankrat den fina brevlådan på den.  Det blev bra med lite vitt stenkross runtom och en blomuppsättning bredvid.
   Visst blev resultatet snyggt, men det roligaste var när vi samarbetade om att få till det hela!

I mobiltelefonen kom meddelanden och foton från Victoria Falls i Afrika. Dan är där och vyn ser fantastisk ut. Mäktigt med allt vatten som bubblar, skummar på sin färd neråt. Och det vackra ljuset som silar fram genom vattenkaskaderna.
Jag var ju tidigare i vår vid dammarna i Älvkarleby och hörde vattenmassorna rasa. Jag kan bara vagt föreställa mig det dån som världens högsta vattenfall åstadkommer.

"När jag ser din himmel och dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du berett, vad är då en människa att du ser till henne och vårdar henne ömt?"
Psaltarens psalm 8:3-4.