Det var några dagar sedan jag skrev, men nu sitter jag här igen.
Stort tack till alla er i åldrarna från några månader till över 80 år, som kom till Jakobsbergs bibliotek i måndags. Speciellt imponerades jag av mellanstadieflickan som satt på första raden och lyssnade intensivt under hela timmen.
Tillsammans bildade vi en trevlig skara runt presentationen av Bo Setterlinds liv och verk. Och så därefter flera givande samtal med nya bekantskaper runt bokbordet som vi ställt upp. Två personer hade tagit med sig böcker som gåvor, till Yusuf och mig, med trevlig dedikation i.
Efteråt fick vi veta att de skrivit en artikel om oss i elektroniska tidskriften al-Quds al arabiya, 2012-04-27. Artikeln som är skriven på arabiska, berättar uppskattande om poesikvällen. Mycket roligt och överraskande!
I fredags kom jag hem och Yusuf ropade genast att jag skulle komma till teven och titta. Det var en intervju med Emily Nasrallah i al-Arabiya, den arabiska kanalen. Jag missade ganska mycket, men kom lagom till att höra om hennes arbete och hennes bokproduktion. Hon pratade mycket om en ny serie som utgivits. Den uppmärksamme reportern ställde många öppna frågor och Emily kunde förklara från sin utgångspunkt. Det är bra att få ny input efter en lång arbetsvecka och kunna växla om i tankevärlden. Jag blev mycket inspirerad av hennes liv och produktion. Och hennes utstrålning som bar på stort självförtroende och rättfram presentation.
Emily Nasrallah är en välkänd författarinna från Libanon. Hon föddes 1931. Hon studerade fram till en fil.kand examen inom undervisning och började skriva. 4 barn födde och uppfostrade hon. Jämsides med vardagslivet har hon skrivit: det har genom åren blivit romaner, barnböcker och nu senast har en serie böcker om 6 delar publicerats under titeln Nisaa Raidaat (Kvinnliga pionjärer) där hon skriver om många kvinnor som utmärkt sig inom olika områden. Även vår svenska Nobelpristagarinna Selma Lagerlöf har en plats i en av delarna. Kvinnors rättigheter har varit något som Emily kämpat för och fortsätter sätta främst.
Nu står den här serien böcker högst upp på önskelistan över angelägna böcker för mig.
Mayy Ziyadah var också en författarinna, som levde i Egypten. Hon som är mitt forskarämne, har upptagit mycket av min tid under de senaste åren, var ogift, men kämpade mot en mansdominerad samhällsstruktur för sin egen frigörelse och rätt att uttrycka sig i skrift och tal.
Det är som att vi kvinnor behöver finna våra egna vrår eller rum där vi kan ta plats och uttrycka oss på de sätt vi vill. Det kan vara genom konst, litteratur, idrott eller vad som helst som vi "brinner för".
Jag märker att den yngre generationen har lättare att ta för sig, välja vad dom vill göra. Min generation är ofta präglad av att ta hand om, inte tänka på sig själv bara, vara till lags. För oss innebär den egna frigörelsen en långsam process, ibland i mindre doser.
Idag kunde jag äntligen flytta ner alla krukor som stått på övervåningens badrumsgolv. Det är alla frön som vi förplanterat för att senare när värmen kommer kunna plantera ut i trädgårdslandet.
Tomat, gurka och flera sorters blommor har tagit sig bra. Men squashen har inte riktigt blivit som det var tänkt. Hopskrumpnade små stumpar tittar fram ur jorden.
Det är härligt med våren och alla knoppar i träden. Det är som innan tolvslaget på nyårsafton; jag väntar med spänd förväntan och så plötsligt kommer kaskaden av fyrverkerier över himlen. Snart brister knopparna och det blir grönt! Tog idag fram vårskorna ur garderoben, äntligen!
lördag 28 april 2012
måndag 23 april 2012
Världsbokdagen
Idag har Världsbokdagen firats!
Jag hoppas verkligen att du har en god bok som du umgås med just nu. Det är fantastiskt när en bok trollbinder så till den grad att jag saknar den när jag slagit ihop den. Det krävs träning i att läsa och att läsa uthålligt. Det allra bästa är att ha fått umgåtts med böcker från tidig ålder.
Jag själv kommer inte ihåg de allra första böckerna som lästes för mig, men jag vet att mina föräldrar var flitiga biblioteksbesökare. När jag började i Nytorpsskolan, Hammarbyhöjden så fick jag gå till det fina biblioteket som var i ett av klassrummen. Där hittade jag Barnens klassiker- bibliotek, (tror jag det hette) som var en lång radda böcker i lagom stil och omfång som jag kunde läsa. Alla hade röda eller gröna bokryggar. Det var sån ordning i hyllorna och bara det tilltalade mig. Inte för att vi var så märkvärdigt pedantiska hemmavid, men just att så många ord fanns samlade på samma ställe imponerade på mig.
Senare då jag kunde cykla eller åka tunnelbana, lånade jag böcker på biblioteket vid Medborgarplatsen inne i Stockholm. Jag älskade att gå in genom porten. Deras barnavdelning var mycket stor och deras bestånd varierat. Och så luktade det böcker på ett speciellt sätt.
Jules Vernes fantastiska äventyrsböcker, Fem-böcker, Lotta-, Kitty-böcker älskade jag.
Där fanns också Vår teater, som jag var lockad av, men som jag aldrig började i. Varför? Hade det med någon terminsavgift att göra eller vad?
När jag gick i högstadiet startade biblioteksfilialen i Hammarbyhöjden. Den låg inklämd mellan tunnelbanespåret och radioaffären vid det lilla torget. Jag tänker nu att jag kan se det som en symbol för att uppmuntra viljan att söka sig utåt i världen och vara en länk till det nya mediet som var på inmarsch; televisionen. Det var ett modernt bibliotek med trappor och prång och så ett stort "skyltfönster" på övervåningen som tillät ett läsvänligt ljus att strömma in.
Där igångsatte jag idén att läsa alla böcker från bokstaven A och fortsätta framåt. Jag gick till HCG skönlitterära avdelningens hylla och drog ut en bok av en författare som hade efternamn som började med A. Jag lånade, lämnade tillbaka, lånade nytt och lämnade åter osv. Nu kommer jag inte ihåg hur långt jag kom i bokraderna. Troligen kom jag på att andra lånare lämnade tillbaka böcker som jag missade när jag hade någon bok på gång. Jag snävade därefter in på de ryska författarna Dostojevski m fl och jag hade en period då jag bara läste Selma Lagerlöf. Sen blev det Moa Martinsson, Harry Martinsson, Ivar Lo-Johansson och så Dan Andersson.
Jag kommer ihåg att ifrån mellanstadiet var lönen för ett skolårs studerande, sommarlovspresenten som mamma gav, alltid en bok.
För mig är det helt främmande att, som jag hör en del bekanta gör, ge pengar till sina barn för att de pluggat ett läsår. Hur högt belopp ska ett "göra sitt bästa" värderas till?
Jag hade en lyrik-period också och läste många dikter. Försökte då också skriva en del själv. Det blev mest rim.
Och så gick det vidare och nu fortsätter livet och nya böcker lockar kontinuerligt.
I kväll var det en trivsam samling i Jakobsbergs bibliotek runt Bo Setterlinds poesi. Yusuf och jag höll föredrag på arabiska och svenska. Åhörarna var i åldrarna från någon månad upp till åttio år.
Det är roligt att träffa människor och samtala om sånt som vi inte ofta får plats med i vår vardag.
Så nu en hälsning till dig som läser en bok- njut!
Jag önskar att analfabetismen utrotas i världen och att läskunnigheten förökas i alla länder.
Slutligen: Du bok- grattis på din alldeles egna dag!
Jag hoppas verkligen att du har en god bok som du umgås med just nu. Det är fantastiskt när en bok trollbinder så till den grad att jag saknar den när jag slagit ihop den. Det krävs träning i att läsa och att läsa uthålligt. Det allra bästa är att ha fått umgåtts med böcker från tidig ålder.
Jag själv kommer inte ihåg de allra första böckerna som lästes för mig, men jag vet att mina föräldrar var flitiga biblioteksbesökare. När jag började i Nytorpsskolan, Hammarbyhöjden så fick jag gå till det fina biblioteket som var i ett av klassrummen. Där hittade jag Barnens klassiker- bibliotek, (tror jag det hette) som var en lång radda böcker i lagom stil och omfång som jag kunde läsa. Alla hade röda eller gröna bokryggar. Det var sån ordning i hyllorna och bara det tilltalade mig. Inte för att vi var så märkvärdigt pedantiska hemmavid, men just att så många ord fanns samlade på samma ställe imponerade på mig.
Senare då jag kunde cykla eller åka tunnelbana, lånade jag böcker på biblioteket vid Medborgarplatsen inne i Stockholm. Jag älskade att gå in genom porten. Deras barnavdelning var mycket stor och deras bestånd varierat. Och så luktade det böcker på ett speciellt sätt.
Jules Vernes fantastiska äventyrsböcker, Fem-böcker, Lotta-, Kitty-böcker älskade jag.
Där fanns också Vår teater, som jag var lockad av, men som jag aldrig började i. Varför? Hade det med någon terminsavgift att göra eller vad?
När jag gick i högstadiet startade biblioteksfilialen i Hammarbyhöjden. Den låg inklämd mellan tunnelbanespåret och radioaffären vid det lilla torget. Jag tänker nu att jag kan se det som en symbol för att uppmuntra viljan att söka sig utåt i världen och vara en länk till det nya mediet som var på inmarsch; televisionen. Det var ett modernt bibliotek med trappor och prång och så ett stort "skyltfönster" på övervåningen som tillät ett läsvänligt ljus att strömma in.
Där igångsatte jag idén att läsa alla böcker från bokstaven A och fortsätta framåt. Jag gick till HCG skönlitterära avdelningens hylla och drog ut en bok av en författare som hade efternamn som började med A. Jag lånade, lämnade tillbaka, lånade nytt och lämnade åter osv. Nu kommer jag inte ihåg hur långt jag kom i bokraderna. Troligen kom jag på att andra lånare lämnade tillbaka böcker som jag missade när jag hade någon bok på gång. Jag snävade därefter in på de ryska författarna Dostojevski m fl och jag hade en period då jag bara läste Selma Lagerlöf. Sen blev det Moa Martinsson, Harry Martinsson, Ivar Lo-Johansson och så Dan Andersson.
Jag kommer ihåg att ifrån mellanstadiet var lönen för ett skolårs studerande, sommarlovspresenten som mamma gav, alltid en bok.
För mig är det helt främmande att, som jag hör en del bekanta gör, ge pengar till sina barn för att de pluggat ett läsår. Hur högt belopp ska ett "göra sitt bästa" värderas till?
Jag hade en lyrik-period också och läste många dikter. Försökte då också skriva en del själv. Det blev mest rim.
Och så gick det vidare och nu fortsätter livet och nya böcker lockar kontinuerligt.
I kväll var det en trivsam samling i Jakobsbergs bibliotek runt Bo Setterlinds poesi. Yusuf och jag höll föredrag på arabiska och svenska. Åhörarna var i åldrarna från någon månad upp till åttio år.
Det är roligt att träffa människor och samtala om sånt som vi inte ofta får plats med i vår vardag.
Så nu en hälsning till dig som läser en bok- njut!
Jag önskar att analfabetismen utrotas i världen och att läskunnigheten förökas i alla länder.
Slutligen: Du bok- grattis på din alldeles egna dag!
lördag 21 april 2012
Norge, Aprilväder och lite Syrien.
Enormt roligt att du tittar in på min Blogg. Nu har jag haft den i en vecka och 162 visningar är noterade! Inte trodde jag att så många var intresserade. Det inspirerar. Dock skriver jag inte varje dag men jag kan i dagsläget lova dig inlägg 2 gånger per vecka.
Jag firar med lite god mat och ett glas Champis. Jo, du läste rätt. Läskedrycken blir det, eftersom jag är nykterist. Dricker du inte? fick jag ibland frågan när jag var yngre. - Nej, jag klarar mig ändå, brukade jag svara. Det gör jag. (Tyvärr har jag sett hur spriten gått in och vettet försvunnit. Många julaftnar i min barndom förstördes av mormors man som drack, skällde blev odräglig och sen somnade efter julklappsutdelningen...)
Nyheterna kommer stormande över oss likt en mäktig aldrig sinande ström. Jag som inte är professionell uttalare om saker och ting, hämtar aktivt in aktuella händelser genom dagstidningen Dagens Nyheter, nyhetsprogrammen på SVT1 och tv 4 samt uppdaterar mig en del genom arabiska satellitkanalen Al-Arabiya.
Igår fredag kom jag hem från arbetet och läste DN vid köksbordet med en kopp te och en, eller i ärlighetens namn, två Kletche dvs Irakiska högtidsbakverk som består av bulldeg och formade till tumstorlek stora halvmånar. Fyllningen i dessa är valnötter, kryddor och socker. Resultatet ser ut som små piroger och smaken är förädiskt god. Jag hade lite kvalitetstid för mig själv innan middagsmaten skulle tillagas.
Det spöregnade utanför fönstret. Igår var det snö, snöblandat och regn. Det har varnats varje dag för oväder och ny vinter. Så jag är glad att det är som det är och att jag nu är hemma igen.
Dagens nyheter är nu för tiden mindre i formatet och mer lätthanterlig. Inte som under min uppväxt då hela köksbordet togs upp av en uppslagen tidning. Det syntes verkligen att man läste!
Igår tog jag genast fram första delen som innehåller sidorna om världen bland annat.
Hela världens nyheter rymdes på endast 4 sidor! Av dessa var två sidor ägnade åt den i Oslo, Norge pågående rättegången, som behandlar massmordet på ön Utöya som utfördes 2011av en gärningsman med namnet Anders Behring Breivik. Jag läser om hur gärningsmannen förberett sig under många år för terrordådet. Det mest skrämmande var nog att han under ett år hade ägnat 16 timmar om dygnet till dataspel som "World of Warcraft" och "Modern warfare" med syfte att/ eller som resultat att han stängde av alla känslor och sin empatiska förmåga. Han hade också ätit anabola steroider för att bygga upp sig. På bilden i tidningen sitter en sammanbiten man med vad jag tycker helt nollställda ögon. Hur fick det gå så långt utan att någon ringde i varningsklocka?
Under 10 dagar ska rättegången pågå. Varje dag följer ett enormt uppbåd av media. Därtill också en stor skara med anhöriga och efterlevande som lyssnar till vad som sägs i rättsalen. Det måste bli som att någon rotar med en pinne i det öppna själsliga köttsåret hos dom. Det måste vara fruktansvärt, men som någon intervjuad sa på TV-nyheterna; vi behöver det här för att veta vad som hände och för att kunna gå vidare med våra liv.
En tredje tidningssida behandlade ekonomi och övrigt, och den fjärde världen-sidan handlade om Syrien. Där skrivs om George Sabra, som är talesman för Syriens nationella råd (SNC) och den som antas bli ny president om Bashar al-Assads regim faller. En faktaruta berättar om familjen Assad och dess styre sedan 1960-talet.
"Av Syriens drygt 22 miljoner invånare är cirka 70 procent sunnimuslimer och 16 procent muslimer med annan trosinriktning(alawiter, druser). Omkring tio procent av befolkningen är kristna (katoliker, grekisk-ortodoxa, armeniska med flera). Syrien har sedan 1960-talet styrts av familjen Assad och Bathpartiet. Nuvarande presidenten Bashar al-Assad övertog makten efter fadern Hafez död år 2000. Våren 2011 inleddes demonstrationer mot regimen, inspirerade av protesterna i bland annat Egypten och Libyen. Revolten har lett till ett uppror med över 10 000 döda, minst 100 000 flyktingar och 200 000 i fängelse. "
För övrigt i DN kan läsaren på 30 sidor läsa om utannonserade drömlägenheter och hus och vi kan se ett par i USA som ler lyckligt vid sin villa i Malibu. "Förförisk skönhet" är rubriken.
Delen DNBostad omfattar 68 sidor. Ännu mer bostadsannonser och några korta artiklar om trädgård.
Stockholm och Sport är 20 sidor.
Yusuf följer nyheterna på al-Arabiya. Där är det mest Homs och den avbrutna vapenvila vi ville tro på, som visas. Offer visas i all sin förnedring och utsatthet och civila och sjukvårdspersonal springer hit och dit och gör hjältedåd varje dag med att "hjälpa sin nästa". Ibland orkar jag inte med att se bilderna och de panikslagna rösterna som skriker ur tvhögtalarna. Allt är på riktigt. När jag stänger av så vet jag att konflikten fortsätter i mellanöstern. Liksom många konflikter världen över. Jag är glad över att ha tak över huvudet och mat på bordet och fred i landet!
Resten av kvällen blev det pizzabak och Let´s dance på tv4.
I morse, lördag, var mediaprioriteringen Norge, väder och Syrien, i just den ordningen!
Jag firar med lite god mat och ett glas Champis. Jo, du läste rätt. Läskedrycken blir det, eftersom jag är nykterist. Dricker du inte? fick jag ibland frågan när jag var yngre. - Nej, jag klarar mig ändå, brukade jag svara. Det gör jag. (Tyvärr har jag sett hur spriten gått in och vettet försvunnit. Många julaftnar i min barndom förstördes av mormors man som drack, skällde blev odräglig och sen somnade efter julklappsutdelningen...)
Nyheterna kommer stormande över oss likt en mäktig aldrig sinande ström. Jag som inte är professionell uttalare om saker och ting, hämtar aktivt in aktuella händelser genom dagstidningen Dagens Nyheter, nyhetsprogrammen på SVT1 och tv 4 samt uppdaterar mig en del genom arabiska satellitkanalen Al-Arabiya.
Igår fredag kom jag hem från arbetet och läste DN vid köksbordet med en kopp te och en, eller i ärlighetens namn, två Kletche dvs Irakiska högtidsbakverk som består av bulldeg och formade till tumstorlek stora halvmånar. Fyllningen i dessa är valnötter, kryddor och socker. Resultatet ser ut som små piroger och smaken är förädiskt god. Jag hade lite kvalitetstid för mig själv innan middagsmaten skulle tillagas.
Det spöregnade utanför fönstret. Igår var det snö, snöblandat och regn. Det har varnats varje dag för oväder och ny vinter. Så jag är glad att det är som det är och att jag nu är hemma igen.
Dagens nyheter är nu för tiden mindre i formatet och mer lätthanterlig. Inte som under min uppväxt då hela köksbordet togs upp av en uppslagen tidning. Det syntes verkligen att man läste!
Igår tog jag genast fram första delen som innehåller sidorna om världen bland annat.
Hela världens nyheter rymdes på endast 4 sidor! Av dessa var två sidor ägnade åt den i Oslo, Norge pågående rättegången, som behandlar massmordet på ön Utöya som utfördes 2011av en gärningsman med namnet Anders Behring Breivik. Jag läser om hur gärningsmannen förberett sig under många år för terrordådet. Det mest skrämmande var nog att han under ett år hade ägnat 16 timmar om dygnet till dataspel som "World of Warcraft" och "Modern warfare" med syfte att/ eller som resultat att han stängde av alla känslor och sin empatiska förmåga. Han hade också ätit anabola steroider för att bygga upp sig. På bilden i tidningen sitter en sammanbiten man med vad jag tycker helt nollställda ögon. Hur fick det gå så långt utan att någon ringde i varningsklocka?
Under 10 dagar ska rättegången pågå. Varje dag följer ett enormt uppbåd av media. Därtill också en stor skara med anhöriga och efterlevande som lyssnar till vad som sägs i rättsalen. Det måste bli som att någon rotar med en pinne i det öppna själsliga köttsåret hos dom. Det måste vara fruktansvärt, men som någon intervjuad sa på TV-nyheterna; vi behöver det här för att veta vad som hände och för att kunna gå vidare med våra liv.
En tredje tidningssida behandlade ekonomi och övrigt, och den fjärde världen-sidan handlade om Syrien. Där skrivs om George Sabra, som är talesman för Syriens nationella råd (SNC) och den som antas bli ny president om Bashar al-Assads regim faller. En faktaruta berättar om familjen Assad och dess styre sedan 1960-talet.
"Av Syriens drygt 22 miljoner invånare är cirka 70 procent sunnimuslimer och 16 procent muslimer med annan trosinriktning(alawiter, druser). Omkring tio procent av befolkningen är kristna (katoliker, grekisk-ortodoxa, armeniska med flera). Syrien har sedan 1960-talet styrts av familjen Assad och Bathpartiet. Nuvarande presidenten Bashar al-Assad övertog makten efter fadern Hafez död år 2000. Våren 2011 inleddes demonstrationer mot regimen, inspirerade av protesterna i bland annat Egypten och Libyen. Revolten har lett till ett uppror med över 10 000 döda, minst 100 000 flyktingar och 200 000 i fängelse. "
För övrigt i DN kan läsaren på 30 sidor läsa om utannonserade drömlägenheter och hus och vi kan se ett par i USA som ler lyckligt vid sin villa i Malibu. "Förförisk skönhet" är rubriken.
Delen DNBostad omfattar 68 sidor. Ännu mer bostadsannonser och några korta artiklar om trädgård.
Stockholm och Sport är 20 sidor.
Yusuf följer nyheterna på al-Arabiya. Där är det mest Homs och den avbrutna vapenvila vi ville tro på, som visas. Offer visas i all sin förnedring och utsatthet och civila och sjukvårdspersonal springer hit och dit och gör hjältedåd varje dag med att "hjälpa sin nästa". Ibland orkar jag inte med att se bilderna och de panikslagna rösterna som skriker ur tvhögtalarna. Allt är på riktigt. När jag stänger av så vet jag att konflikten fortsätter i mellanöstern. Liksom många konflikter världen över. Jag är glad över att ha tak över huvudet och mat på bordet och fred i landet!
Resten av kvällen blev det pizzabak och Let´s dance på tv4.
I morse, lördag, var mediaprioriteringen Norge, väder och Syrien, i just den ordningen!
tisdag 17 april 2012
Om att bli frisk från influensa.
Det är helt underbart att känna sig frisk. Först hade jag influensan och var helt däckad. Låg nerbäddad och var hur självisk som helst, sov och åt värktabletter mot alla leder som värkte, blev servad av maken med mat som inte smakade mig. Hemmet förföll eller hade jag bara mist kontrollen över marktjänsten. Febern rusade uppåt och mina förhoppningar om att blir återställd kröp neråt.
Men så efter dryga 2veckorna så syntes en ljusning, värken var inte lika ihärdig utan det var febern som fortfarande höll sitt grepp. Jag tvivlade på den visade temperaturen i batteridrivna termometern.
Vi köpte nya batterier. Samma resultat fortfarande.
Jag provade kvicksilvertermometern i armhålan, fick något konstigt resultat. Men jag fortsatte sova och må kymigt.
En dag var jag bättre och kunde gå ur sängen. Det smakade med mat och det var härligt att känna friska luften utanför fönstret igen.
Då insjuknade maken och så hjälptes vi åt. Det blev mindre och mindre kvar i skafferiet... Ziad handlade det nödvändigaste till oss.
Och därefter tog febern och rusade i topp igen. Läkaren konstaterade att virus blivit bakterier och jag fick antibiotika, äntligen.
Lika fort som temperaturen stigit i kroppen, så slank min kondition iväg pö om pö. Fastän febern gick ner så var jag helt slut av ingenting. Hostan stannade envist kvar i flera veckor därefter och störde min nattsömn. Dagtid sög jag på halstabletterna Läkerol Cassis eller Eucalyptus.
Det har tagit sina veckor att bygga upp sig igen. Och igår kändes det bra att vara igång hela dagen och också ha kraft till en kvällspromenad. Skojade lite med en granne och det var härligt friskt i luften.
Idag har jag också haft hälsan och humöret med mig. Yippie! Jag såg blåsippor i skogen idag.
Jag har bara haft "influensa" och det gjorde mig så dålig. Jag är tacksam att det var nåt som kom och som försvann. Och nu har mitt minne suddat bort känslorna av svaghet som regerade förut. Vilken härlig mekanik kroppen är.
I lite självömkande stunder har jag berättat för folk att jag varit sjuk. Och fått höra att dom också gått igenom detsamma! Lika bra att byta samtalsämne.
Är du förkyld, så gör det bästa av det!
Visst finns det vikingar som säger att dom jobbar på fast dom varit så krassliga, men dom kanske inte har haft så mycket sjukdom att referera till. Å andra sidan har jag vänner som blir allvarligt sjuka i sina kroppar om arbetskollegor går till jobbet med feber, hosta och snuva. Det innebär lång tids lidande för mina vänner i leder mm.
Så du snuvige stackare: Några dagar i sängen brukar vara bra medicin för dom flesta! När du orkar, läs något du gillar, lyssna på radio och sov! Och du- det går över!
Nu hoppas jag att jag inte utmanat mitt eget öde genom att vara tillfreds med återställd hälsa! Peppar, peppar ta i trä. Knack i bordet! Gode Gud hör min bön!
Imorgon ska syrran till tandläkaren som är hennes vånda och Dan har en tenta. Jag håller tummen för att det ska gå bra för båda.
Det är helt underbart att känna sig frisk. Först hade jag influensan och var helt däckad. Låg nerbäddad och var hur självisk som helst, sov och åt värktabletter mot alla leder som värkte, blev servad av maken med mat som inte smakade mig. Hemmet förföll eller hade jag bara mist kontrollen över marktjänsten. Febern rusade uppåt och mina förhoppningar om att blir återställd kröp neråt.
Men så efter dryga 2veckorna så syntes en ljusning, värken var inte lika ihärdig utan det var febern som fortfarande höll sitt grepp. Jag tvivlade på den visade temperaturen i batteridrivna termometern.
Vi köpte nya batterier. Samma resultat fortfarande.
Jag provade kvicksilvertermometern i armhålan, fick något konstigt resultat. Men jag fortsatte sova och må kymigt.
En dag var jag bättre och kunde gå ur sängen. Det smakade med mat och det var härligt att känna friska luften utanför fönstret igen.
Då insjuknade maken och så hjälptes vi åt. Det blev mindre och mindre kvar i skafferiet... Ziad handlade det nödvändigaste till oss.
Och därefter tog febern och rusade i topp igen. Läkaren konstaterade att virus blivit bakterier och jag fick antibiotika, äntligen.
Lika fort som temperaturen stigit i kroppen, så slank min kondition iväg pö om pö. Fastän febern gick ner så var jag helt slut av ingenting. Hostan stannade envist kvar i flera veckor därefter och störde min nattsömn. Dagtid sög jag på halstabletterna Läkerol Cassis eller Eucalyptus.
Det har tagit sina veckor att bygga upp sig igen. Och igår kändes det bra att vara igång hela dagen och också ha kraft till en kvällspromenad. Skojade lite med en granne och det var härligt friskt i luften.
Idag har jag också haft hälsan och humöret med mig. Yippie! Jag såg blåsippor i skogen idag.
Jag har bara haft "influensa" och det gjorde mig så dålig. Jag är tacksam att det var nåt som kom och som försvann. Och nu har mitt minne suddat bort känslorna av svaghet som regerade förut. Vilken härlig mekanik kroppen är.
I lite självömkande stunder har jag berättat för folk att jag varit sjuk. Och fått höra att dom också gått igenom detsamma! Lika bra att byta samtalsämne.
Är du förkyld, så gör det bästa av det!
Visst finns det vikingar som säger att dom jobbar på fast dom varit så krassliga, men dom kanske inte har haft så mycket sjukdom att referera till. Å andra sidan har jag vänner som blir allvarligt sjuka i sina kroppar om arbetskollegor går till jobbet med feber, hosta och snuva. Det innebär lång tids lidande för mina vänner i leder mm.
Så du snuvige stackare: Några dagar i sängen brukar vara bra medicin för dom flesta! När du orkar, läs något du gillar, lyssna på radio och sov! Och du- det går över!
Nu hoppas jag att jag inte utmanat mitt eget öde genom att vara tillfreds med återställd hälsa! Peppar, peppar ta i trä. Knack i bordet! Gode Gud hör min bön!
Imorgon ska syrran till tandläkaren som är hennes vånda och Dan har en tenta. Jag håller tummen för att det ska gå bra för båda.
söndag 15 april 2012
Dikt: Störst är kärleken!
Lisbeth Johansson Ishaq 2012 (Till minne av bortgångne fader Yousif Dr. Said 7/2 2012.)
Störst är kärleken!
Tro, hopp och kärlek-utav dessa tre är kärleken störst.
Tron-;
Jag sitter i ett rum
tre trappor upp i det gråaste av alla hyreshusen i kvarteret.
Inbjuden till en dam som ger ett mycket sorgset intryck.
Vi har inte träffats förut
och vi vet inte ännu att vi använder samma uttryck
när vi förklarar våra känslor.
Ord såsom Glädje, Gemenskap, Dagligt hembakat bröd
men också ord som Förföljelse, Död orsakad av hämnd, ondska och maktbegär
sväljer jag nu ner med mynta-te.
Vi samtalar om byar i en annan världsdel och snart är vi goda vänner.
Klockan slår elva i kyrkorna vi brukar besöka.
Hoppet-;
Ska aldrig vintern ta slut?
Jag går ut på en promenad.
Isfläckar överraskar där jag minst anar det på skogsvägen.
En nyfiken talgoxe visslar högt uppe i en björk,
men jag halkar framåt.
Jag måste hålla ögonen på vägen hela tiden.
Liksom självaste Livet med sina dagar av frestelser,
stunder av gudomlig lycka,
vardagsslit som ibland får mig att krypa på alla fyra
utav rädsla att inte komma framåt.
Plötsligt- slingrar sig en solstråle ner genom trädens nakna grenverk
och nuddar min frusna kind med sin värme.
Och jag anar utan att veta:
Snart, inom kort, har isen smält!
Kärleken-;
Jag ser på dig, du ser på mig. Våra evigheter möts.
Hon med barnvagnen, han på cykeln, mannen på bänken och
damerna på vårdcentralen – alla får en blick och ett ömt ord
vare sig dom märker det eller ej.
Jag stoppar ner händerna i fickorna på jackan,
känner hur vinden smekande dansar över min panna.
Blåste den Helige Anden så i Övre Salen där lärjungarna väntade?
Jag griper med fingrarna om en liten slät sten gömd i tygskrymslet.
Av kärlek blev den nerlagd där, för att i rätt tid bli funnen!
-Förortslägenhet
-Skogsväg
-Blickar och ömma ord
Vad spelar dom för roll?
Ingen- om du inte bryr dig om Honom som är vägen, sanningen och livet.
Men All- om du ser Hans ansikte i dina medmänniskor,
hör Hans röst tala till ditt inre och följer i Hans fotspår där du går.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Lisbeth Johansson Ishaq 2012 (Till minne av bortgångne fader Yousif Dr. Said 7/2 2012.)
Publicerad på www.poeter.se
Störst är kärleken! Av Lisbeth Johansson Ishaq
Störst är kärleken!
Tro, hopp och kärlek-utav dessa tre är kärleken störst.
Tron-;
Jag sitter i ett rum
tre trappor upp i det gråaste av alla hyreshusen i kvarteret.
Inbjuden till en dam som ger ett mycket sorgset intryck.
Vi har inte träffats förut
och vi vet inte ännu att vi använder samma uttryck
när vi förklarar våra känslor.
Ord såsom Glädje, Gemenskap, Dagligt hembakat bröd
men också ord som Förföljelse, Död orsakad av hämnd, ondska och maktbegär
sväljer jag nu ner med mynta-te.
Vi samtalar om byar i en annan världsdel och snart är vi goda vänner.
Klockan slår elva i kyrkorna vi brukar besöka.
Hoppet-;
Ska aldrig vintern ta slut?
Jag går ut på en promenad.
Isfläckar överraskar där jag minst anar det på skogsvägen.
En nyfiken talgoxe visslar högt uppe i en björk,
men jag halkar framåt.
Jag måste hålla ögonen på vägen hela tiden.
Liksom självaste Livet med sina dagar av frestelser,
stunder av gudomlig lycka,
vardagsslit som ibland får mig att krypa på alla fyra
utav rädsla att inte komma framåt.
Plötsligt- slingrar sig en solstråle ner genom trädens nakna grenverk
och nuddar min frusna kind med sin värme.
Och jag anar utan att veta:
Snart, inom kort, har isen smält!
Kärleken-;
Jag ser på dig, du ser på mig. Våra evigheter möts.
Hon med barnvagnen, han på cykeln, mannen på bänken och
damerna på vårdcentralen – alla får en blick och ett ömt ord
vare sig dom märker det eller ej.
Jag stoppar ner händerna i fickorna på jackan,
känner hur vinden smekande dansar över min panna.
Blåste den Helige Anden så i Övre Salen där lärjungarna väntade?
Jag griper med fingrarna om en liten slät sten gömd i tygskrymslet.
Av kärlek blev den nerlagd där, för att i rätt tid bli funnen!
-Förortslägenhet
-Skogsväg
-Blickar och ömma ord
Vad spelar dom för roll?
Ingen- om du inte bryr dig om Honom som är vägen, sanningen och livet.
Men All- om du ser Hans ansikte i dina medmänniskor,
hör Hans röst tala till ditt inre och följer i Hans fotspår där du går.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Lisbeth Johansson Ishaq 2012 (Till minne av bortgångne fader Yousif Dr. Said 7/2 2012.)
Publicerad på www.poeter.se
Poesi att höra och läsa.
Nu är det dryga veckan kvar tills Yusuf Matti Ishaq och jag Lisbeth Johansson Ishaq kommer till Jakobsbergs bibliotek den 23 april 2012 klockan 18.30. Det gläder oss att få presentera Bo Setterlind på arabiska och svenska då det är Världsbokdagen! Stort tack för inbjudan som ABF, Järfälla bibliotek och Klackenbergs bok och papper står för.
Speciellt roligt är det att få vara på hemmaplan. Vi bor ju i kommunen!
Min make Yusuf och jag har under lång tid arbetat med att översätta dikter till arabiska. Bo Setterlinds dikter har jag haft en speciell förkärlek till sedan jag var i sena tonåren. Och det var naturligt att introducera poeten för Yusuf som kommer från Irak. Många kvällar runt köksbordet har vi samtalat om formuleringar, begrepp och knepigheter som uppkommit i överförandet av text från svenska till arabiska. Vi läser dikterna på svenska och arabiska och presenterar personen bakom verken .
I anslutning till föredraget finns möjlighet att köpa den bok som vår översättning resulterade i:
Titel:
Speciellt roligt är det att få vara på hemmaplan. Vi bor ju i kommunen!
Min make Yusuf och jag har under lång tid arbetat med att översätta dikter till arabiska. Bo Setterlinds dikter har jag haft en speciell förkärlek till sedan jag var i sena tonåren. Och det var naturligt att introducera poeten för Yusuf som kommer från Irak. Många kvällar runt köksbordet har vi samtalat om formuleringar, begrepp och knepigheter som uppkommit i överförandet av text från svenska till arabiska. Vi läser dikterna på svenska och arabiska och presenterar personen bakom verken .
I anslutning till föredraget finns möjlighet att köpa den bok som vår översättning resulterade i:
Titel:
Tahta qaws al-sahab Under regnbågen
Publicerad: 2011
Genre: Lyrik
Språk: arabiska
Sidantal: 58
ISBN: 978-91-977895-3-0
175 52 järfälla
Genre: Lyrik
Språk: arabiska
Sidantal: 58
ISBN: 978-91-977895-3-0
Beställningsadress:
Yusuf Matti Ishaq, Orientkonsult.
Utsädesgränd 16Yusuf Matti Ishaq, Orientkonsult.
175 52 järfälla
Ett urval av dikter av poeten Bo Setterlind översatta från svenska till arabiska. Förord och presentation av Bo Setterlinds liv och verk av Lisbeth Johansson Ishaq.
Vår ambition är att det blir en trivsam och inspirerande kväll!
lördag 14 april 2012
Hurra, nu har jag en blogg.
Här kommer jag ut i internet-världen!
Det känns både oroväckande och härligt. Jag hoppas på den här platsen kunna berätta om sådant som jag finner intressant och som kan vara till glädje för er som hittat hit!
Det är snö utanför huset fastän almanackan visar 14 april.
Skönt att det äntligen utlysts vapenvila i Syrien. Endast ett 10-tal har dödats idag.
Varje offer är ett för mycket! Gud kom med fred!
Idag är det påskafton för de ortodoxa kristna såsom bl. a. syrianer, armenier och kopter. I kyrkan iordningställdes igår på Långfredagen en symbolisk grav i altarområdets bakre vägg. Det lindades bomull runt ett kors som formats som en kropp och beströtts med väldoftande örter och som blivit lagd i en kista. Det symboliserar Jesu kropp. Begravningen görs efter att den symboliska Jesu kropp i kistan har cirkulerat i kyrkan, buren av medhjälpare. Därefter under mässan, dras kyrkans inre draperi för som åtskiljer prästerskapet och församlingen. Prästerna och diakonerna står där bakom och prästen ropar 3 gånger, likt Petrus, -" Min Herre öppna dörren. Jag är din lärjunge. Himmelen och jorden gråter över mig för att jag förlorat himmelrikets nycklar". Alldeles efter det tredje ropet så dras draperiet undan och präster och diakoner blir synliga för församlingen. Och påskmässan fortsätter.
I kväll påskafton samlas församlingen och firar påskmässa. Efter midnatt- påskdagen- tidigt så firas Jesu uppståndelse: Korset lyfts ut ur graven, tvättas och det läggs ett vitt tygstycke över korset liknande prästernas stola. I en procession går prästerna runt i kyrkan med korset högt upplyftat som en symbol för Jesu uppståndelse. Och präster med folket ropar med glädje: Kristus är uppstånden!
Påskharen kommer med påskägg och barnen tror på det helt och fullt. Godis och nån leksak blir det!
Jag hälsar varje troende - [Ido brixho], [Qam al-Masih]! Glad påsk! Kristus är uppstånden!
Lite reklam: Måndag den 23 april kl 18.30 är det poesikväll i Jakobsbergs bibliotek. Min make och jag berättar om och läser poesi av Bo Setterlind på såväl arabiska som svenska. Välkomna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)