söndag 17 november 2013

Basar, orkan och bemärkelsedag.

Mitten av november och fortfarande +grader, snöfritt här i Stockholmsområdet.
.
Igår var det "julbasar" i Jakobsbergskyrkan. Den var välbesökt och välorganiserad
och mycket trivsam. Alla åldrar kunde hitta något att göra på alla de platser i kyrkans tre våningar som användes mycket innovativt. Själv var jag delaktig i försäljningen av arabisk mat. Det dröjde inte länge förrän  alla grytor var tomma. Kul att det var så populärt.
Jag handlade några fina handarbeten som kan bli julklappar, tjusiga blomsterarrangemang som nu fått platser härhemma. Och så tog jag några lotter...
Det är behjärtansvärt ändamål som stöds; kyrkans fortsatta engagemang i omvärlden.

Filippinerna har drabbats av Hayyan- orkanen och miljoner människor är på flykt. Många hundratusen är hemlösa och ett stort antal har avlidit.  Nu behövs hjälpen. Från skolan gick några elever och jag till banken i fredags och satte in ett belopp till hjälparbetet. Alla pengar kan göra nytta!

Jag minns år 1989 då Yusuf och jag var på bröllopsresa. Vi besökte Singapore, Filippinerna ochThailand.Vi deltog i den världsomspännande Lausanne-konferensen som anordnades i Manila.
Många sessioner och diskussionsgrupper och intressanta möten med deltagare från hela världen.
 Filippinerna var redan då ett land med kontraster, fattiga som bodde på trottoarerna under pappkartonger och mer välbärgade som hade villor med höga murar.
Pga säkerhetsskäl var konferensdeltagarna tillsagda att bo på ett väl bevakat hotell med många stjärnbeteckningar med allt vad det innebar. Jag minns att jag kände det kluvet att vara medmänniska och samtidigt leva så överdådigt.
Skandinaviska barnmissionen besökte  vi och såg deras arbete bland sopletarna på solbergen;
mat och medicin delades ut från den mobila hjälpenheten. På centret bodde föräldralösa barn som blivit upphittade i soptunnor eller bara på dörrtröskeln. De som var utmärglade fick matersättning där de låg apatiska, som små fågelungar kastade ur sina bon. En kindergarten fanns för de något friskare och de fick bra med omvårdnad och kärlek. För alkoholberoende främst kvinnor fanns ett rehabiliteringsarbete  och möjlighet till egen försörjning.  För de årliga översvämningarna som drabbar Filippinerna hade det köpts in några gummibåtar med första hjälpen utrustning. På så sätt kan de vara delaktiga i räddningsaktioner av nödställda som flyter i vattnet eller sitter isolerade på hustak.

Jag imponerades av uthålligheten i Barnmissionens arbete. Nu i den aktuella krisen är de också medaktörer. Gud välsigne dom.
Vi ber om hjälp för innevånarna som kämpar för sina liv och vi ber att det internationella hjälparbetet ska samordnas på bästa sätt för att så snart som möjligt kunna vara effektiva på plats.


Om två veckor fyller jag jämn födelsedag. Jag har haft funderingar huruvida jag ska fira eller ej, på vilket sätt det ska göras. Jag vet att livet ofta upplevs som kort, så det är bäst att ta vara på det.
Att fira och glädjas över att vara vid liv -fysiskt och mentalt- är en anledning så god som någon annan.
Jag har dock svårt att önska mig saker. Klart jag har inre önskningar, men ibland räcker det att ha dom kvar därinne som en positiv känsla. Vet inte varför jag har svårt att önska för egen del, men det känns förmätet. Det viktigaste är att träffas och ha roligt.

Kan man fira Kanelbullens dag- så borde väl jag också kunna fira min födelsedag!!