Nordiskt semitist-Symposium och Malmö FF:s guldgäng.

Hemma igen efter fina dagar i Lund.
Jag var inbjuden till Nordiska semitistsymposiet i Lund och åkte dit med en presentation av ett avhandlingsavsnitt.
Vanligtvis brukar symposiet gå av stapeln under sommaren i Kivik. Av olika skäl så ändrades tiden och platsen.
För mig gjorde det ingen skillnad, det viktigaste är att träffa kollegor och få ta del av olika ämnesområden. Det ger mig inspiration och utmaning att fortsätta mina studier. Jag är inte ensam om att gilla att undersöka detaljer inom ett "smalt område" som semitiska språk anses utgöra här i Sverige ( i gemene mun).
Att få tillfälle att berätta om mitt arbete med Mayy Ziyadah är alltid en stor glädje. Förhoppningsvis blev fler nyfikna på den egyptiska författarinnan.


En fantastisk guidad tur bjöds vi på runt i det historiska Lund. Stadsantikvarieämbetet stod för expertisen. Vädret var fint och det kändes som sensommar så här i början av oktober.
På en av kvällarna delade vi en utsökt middag i avkopplande miljö. Och vi hade ytterligare tillfälle att prata om sånt vi har närmast hjärtat och tillfällen till skratt gavs också.


Jag bodde på studentboendet där min son bor och vi kunde dela frukost och ledig tid med varandra.
Jag är otroligt stolt över att han just nu väljer att ta en nybörjar kurs i arabiska. Vi pratade arabiska och svenska hemma när han var mindre, men ingen modersmålsundervisning hade han.
Så nu får han börja med grunderna såsom alfabetet. Kämpa på, Dan!




När jag skulle flyga hem med Malm Aviation på lördag eftermiddag fick jag en bra fönsterplats. En dam hade platsen vid gången och så var det tomt oss emellan.
I sista stund kom flygvärdinnan med en yngling och sa åt honom att här kan han sitta.
Vi gjorde plats åt honom. Han satte sig genast och tog händerna för ansiktet och såg ut att vara ledsen eller trött. I mitt inre skapade jag flera scenarion som kanske utspelades för honom.
Flygvärdinnan serverade kaffe och kaka. Ynglingen sov.


När vi fick de varma tygservetterna, så hade han vaknat till. Han tog en i sina händer och höll stilla.
Efter ett tag kom flygvärdinnan med ett papper och en penna, frågade ynglingen om han ville skriva en autograf. Jag tittade åt sidan, kände inte igen honom. Han skrev sitt namn på det redan fulltecknade  pappret.
Så jag frågade: Man ska tydligen känna till dig, vad gör du?
-Jag spelar fotboll, Malmö FF.
-vad heter du?  Han sa sitt namn.
Damen vid gången sa: Ja och berätta vad ni gjort!
-Vi har kommit med i Champions League.


Jag insåg att jag var helt ute ur leken. Jag fattade inte att jag satt bredvid en superhet fotbollsspelare från Malmö FF.
Jag sa nåt mer lite artigt.
Jag berättade att jag varit orolig för honom att han satt och sov.
Han berättade att han var flygrädd och också jättetrött.
-OK sa jag, sov vidare, jag ska inte störa mer.


-Det är lugnt, sa ynglingen. Och sov vidare.
När vi gick av, önskade jag honom -Lycka till! innan han försvann ut genom flygplansdörren.


Jag sms: ade till min son Dan, sa att hela Malmö FF laget varit på planet.
Som svar fick jag ett foto. "Om du ser den här spelaren så be om ett kort med honom".


Vid bagagebandet stod alla passagerare och väntade på sina väskor. Jag såg att alla killarna i svarta overaller var unga i åldern och mycket trevliga till sättet, jag tittade runt efter nån som liknade den som var på SMS-fotot.


Jag gick fram till en som nog var han och jag förklarade mig. Bad att få ett kort.
-Din son menar nog Markus, men du får gärna ta ett kort av oss tre.
Jag tog fotot med mobiltelefonen; kände mig jättedum och ganska nervös när jag skulle trycka av.


Och sen den allra dummaste frågan:
- Ska ni spela match här eller göra nåt annat roligt?
-Vi spelar match mot AIK imorgon.
Återigen sa jag LYCKA TILL!


(Hur ska jag förklara det här mötet på måndag för barnen på Fritidsklubben? Jag ÄR en gammal dinosauriesort!)


Senare sände jag kortet till Dan.


På fotot hade jag fångat  de tre  fina grabbarna Johan Hammar (mittback), Zlatan Azinovic (2:e målvakt) Erik Johansson(mittback i landslaget).

Sen läste jag i lördagens kvällstidning om Champions League och alla pengar som spelarna skulle spela in genom matchen.
.
Och idag väntade jag med spänning på att höra hur deras match mot AIK gått. Det gällde ju att ta allsvenskt guld.
 Nu här på söndagskvällen hörde jag att Malmö FF vunnit. Grattis grabbar!
Synd att så mycket fokuseras på ekonomin som tydligen sätter guld glorior över era huvuden.


Men guldgloriorna kommer inte med pengarna:


Jag mötte och såg ett gäng hyvens fina grabbar, bara lite yngre eller lika gamla som min son.
Glada, flygrädda, trötta OCH artiga att göra en 60-årig tant till en nyvunnen Malmö FF-fan!!