Regn i massor, en del sol och mycket tid till reflexion= sommaren 2012.
Kul att du tittar in på min blogg igen. Det är inspirerande att inte bara Sverige har läsare utan även andra länder besöker bloggen. Welcome, Bien venu, willkommen!
Nu har jag varit bloggfri i ett par veckor och bara levt.
Dagarna har rullat på och inte mycket verkar ha skett, men så är inte fallet. Jag har kunnat rensa en hel del här hemma. Ni vet sånt där som legat kvar utav tvång eller nostalgi och tagit plats såväl fysiskt som mentalt.
Det går inte att bara göra sig av med saker hur som helst, den inre processen måste ha sin gilla gång.
T ex triviala ting, efter bortgångna föräldrar, som synes onödiga för andra kan vara den enda kvarvarande länken till goda minnen.
Tids nog kan barlasten hivas och skeppet segla vidare i motvinden.
Vi kom aldrig iväg på någon utlandsresa, det grämer mig lite (eller kanske en hel del egentligen).
Jag har behov lite då och då utav nya vyer, språk och kulturer. Det blev Ålands- cykling och Älvkarleby med synen av hoppande, lekande jättelaxar.
Om kamp:
1. Under hela sommaren har tv:n visat hur situationen i Syrien gått från svår till katastrofartad. Dagligen ser jag hur människor kämpar med händer, pinnar och tunga vapen, artillerier i strid. Andra kämpar för att överleva och ses gråtande, skrikande och argsinta förmedla hopplösheten till oss i övriga världen. Stad efter stad intas, skövlas och ödeläggs. Människorna flyr till Jordanien, Turkiet och även några tar sig till Irak. Vi kan vänta en stor våg flyktingar hit till Sverige. Migrationsverket har visat beredskap för detta. Folk kämpar för sitt liv, land.
2. Jag har nu under sommaren på mina stavgångspromenader, cykelturer och centrumbesök mött vänner som varit drabbade av svår sjukdom, svåra relationssituationer. Dom har kämpat för livet. Tiden har gått sen vi senast möttes och nu berättar de att de gått igenom sina behandlingar med goda utgångar, familjerna har fått det bättre genom att utbildning och yrkestillfälle har hjälpt till att lösa det svåra.
Jag har under tiden varit medmänniska och lyssnat, stöttat och framför allt bett till Gud för var och en. Ibland räcker inte orden till utan det blir bara ett " Herre, du ser deras situation, vi ber om din hjälp!"
Vid kyrkobesöken i Järfälla missionskyrka har jag tänt ljus och sänt mina tysta böner i Jesu namn. Jesus var frestad och utstod det värsta, så han är den som förstår och kan hjälpa, så tänker jag.
Nu när jag träffar vännerna igen och hör dom berätta så nästan ryser jag. Gud hör bön!
3. Under OS har många idrottsutövare visat resultatet av åtminstone 4 års helhjärtat engagemang i att nå bättre resultat. För en del har det blivit medaljer, för andra kanske bara ett övertramp. De kämpar för att bli bäst, få äran.
Vad kämpar du för? Fortsätt! Ge bara inte upp!
Jag har reflekterat en hel del under sommaren som sagt. Det kan vara på sin plats ibland och även bli till avstamp för den höst som är i antågande.
Jag är glad att jag har ett arbete, har haft semester och även kan studera det jag vill.
Och idag kommer yngste sonen hem för några veckors ledighet...just då jag ska börja arbeta!
Kvällar och helger finns förstås.
OK måndag, snart kommer du och jag tar emot dig med glädje. Men innan dess kommer jag njuta av semesterns sista helg.
Nu kommer jag bli flitig med bloggen igen, så titta gärna in då och då! Var rädd om dig!
